jag försökte i alla fall...

jag pratade me läran förrut och försökte förklara men tack vara att tårarna inte ville sluta rinna blev de svårt att få fram allt. men byta avdelning fick ja inte för ja hade varit där i 2.an. men som carros handledare sa när vi var där de viktiga e väl att man tar sig igenom utbildningen.
men ja fick inte vara i skolan då fick ja ig ja fick inte vara på samma för man skulle kunna vara på vilken som helst för när man e vikarie så väljer man inte. så de in gick i kursen sen när då de har ja inte hört. å ja tänker inte vikariera när ja inte känner att ja tycker det är roligt.
vist om de vore helt okej men nää.
jag har alltid bara flyttigt me å gjort som man ska å de man har blivit tillsagt. lr de som ska vara bra. lr gjort för att inte få skäll men va har ja tjänat på de.  de har blivit lätt för den andra men de e ja som lidigt.  ja har tagit så mkt skit å "åder" genom åren så de e inte sant. att ja alltid ska vara så snäll, måste säga NEJ NEJ NEJ...

men tack syrran å Daniel för trösten halv 4 slutade det tillslut rinna. fy fan å imon måste ja gå. för som sagt läran tror ju inte ja e sjuk alls lr varit dagarna som gått utan att ja bara e hemma. de e ju så roligt å höra. men min syrra kom i alla fall å trösta mig å prata me mig fixa mat på bricka å allt = ) <3  sedan fick ja pratat ut me daniel lite får bli mer imon. å han ska ringa henne för de hade gått hem idag.
men tack <3<3<3

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0